casamia

...blev det till slut.
När jag fått tag på bra hantverkare, kändes det inte som att det var något att tveka på längre. Jag bestämde mig för att putsa huset. Jag hade ju funderat på hur jag skulle kunna göra med teglet för att behålla det synligt. Men eftersom det är byggt för att vara putsat, så verkade det vara ganska svårt. Och det är ju väldigt fint med putsat hus också. Plus att det stämmer bättre med husets ursprungliga utseende.

Det var tur att jag hann utnyttja min trädgård så mycket under vår och försommar, för sen har den varit invaderad...



Resultatet blev riktigt bra. Men jag måste medge att första veckan efter att det var färdigputsat, kändes det väldigt främmande, som att det inte var mitt hus längre. Det var helt enkelt inte samma hus som jag blev förälskad i. Men så en kväll när jag tänt ljus i fönstren och tittade på det utifrån gatan, så "klack det till" och det kändes ända in i hjärtat hur fint det var, .....och att detta fina hus var mitt :-).
Och även om jag nu tycker att det sved ordentligt på renoveringskontot, så har det absolut höjt värdet på huset (den dag jag säljer det alltså...). Alla grannar är mäktigt imponerade över förvandlingen. Huset har ju stått oputsat sedan 89-90 nån gång, alltså 17 år..... Även en massa folk, som förmodligen bor i området, men som jag inte vet vilka de är, kommenterar hur fint det har blivit. Sen är det målning kvar förstås. Den kommer jag att vänta med till våren, så hinner jag fundera på vilken färg jag vill ha. I år blir det inga fler stora projekt!