att komma hem...

...och se rakt in i mitt nya kök är fantastiskt!

image39


Nej - jag vet, det saknar både lådor och luckor! Men varje litet framsteg är en sån underbar seger. Särskilt om det leder till att man kan leva något, lite mer nomalt.

Det var ett oerhört lyft att komma hem till det nyslipade golvet också - då!

golvet slipat


Även när allt bara var igenputsat och väggarna färdigspacklade, kändes det som en enorm framgång.

fina v?ggar   hela ytor igen

Så visst har jag kommit en bit på väg. Även om vägen har kännts oändligt lång och tung emellanåt. Och jag har tappat fart, eller helt enkelt tvingat mig själv att sakta ner. De här sista två bilderna togs tre veckor efter att jag tog över huset. En vecka senare var golven i kök och vardagsrum klara, förutom målning av köksgolvet. Dessutom var skorstenen renoverad. Visst har det hänt mycket sen dess, men de första fyra veckorna innan jag flyttade in var extrema helt enkelt. Och jag drabbas nu emellanåt av en enorm trötthet. 

Men mitt hem börjar ta form :-)

image40

byggmästare eller rivningsentreprenör...?

Men pappa har varit här en gång tidigare. En vecka efter utrivningen - för att bygga kök. Problemet var bara att det var hål i både väggar och golv... Och för att laga golvet, fick han börja med att riva upp mer.


h?l i golvetSå min rivningskåk blev - ännu mer rivningskåk.

Sen lekte han rörmokare, besparade mig tiotusentals kronor och flyttade vatten och avlopp dit jag ville ha det, framför fönstret. Jag har väl alltid vetat det - pappa kan allt!

Men något kök blev det inte...



När vi rev väggen öppnade vi upp så man kunde komma från hallen direkt in i köket. "Lite trångt "tyckte min storvuxne far... och rev även toalettväggen... (Naturligtvis med min tillåtelse. Även om jag får en del hjälp är jag oinskränkt chef över detta projekt.)

...ingen som sitter på dass hoppas jag...

image37image38

Men såklart blev det ju ännu bättre!
Tanken med att riva köksväggen, var att kunna utnyttja passagen till att göra en dusch i gästtoaletten och istället komma år källaren från köket. (Här skulle jag haft en planskiss...) Den planen strök jag direkt när väggen föll. Det blev helt enkelt för bra med att öppna upp. Det är fördelen med att vara ensam om sina beslut, man behöver inte kompromissa med någon annan än sig själv, sin ork och ekonomi.


Och visst blev det bra när den nya väggen var på plats.
Med nybygge av vägg fick jag chansen att sätta in ett återvunnet blyglasfönster in till toaletten.

nygammal detalj

passage till hallen


dansgolv

Nu har föräldrarna åkt hem till Dalarna. Jag har fått fantastisk hjälp. Köket är i princip bruksklart, det är bara spisen som ska installeras. Samtidigt är det slitsamt att ha folk boende hos sig och ägna sig så koncentrerat åt byggprojektet. Nu ska det få vila lite. (Så kanske bloggen hinner ikapp...)

I eftermiddag har jag frossat i att pyssla om mig själv. Gick till frissan efter jobbet, fick en hårkur, inpackning och huvudmassage. Shoppade lite kläder (bäst att passa på innan man ska betala räkningarna - hjälp det är ju dags nu...). Köpte med mig mat och vin hem. Mamma hade städat innan de åkte, så här var undanplockat och fräscht. (När jag fått kläm på husekonomin hoppas jag att jag kommer att ha råd med städhjälp typ varannan vecka. Har en bra tjej på gång som kanske skulle kunna ta det.)


solbl?nkOk...nu har jag testat golvet. Och...mitt läckert svartlutade golv är skitbra att dansa på. Och köket är som gjort för stora matslag (med matlagande gäster). Alltså - ett hus för fest!

Inflyttningsfest blir det helgen efter påsk. Inbjudningar kommer....till en del :-)







Vardagsrumsgolvet före och efter:

vackra tapeter l?ckert svart

en svunnen tid

Detaljerna som får hjärtat att slå lite snabbare...

detalj   




 

























 inbyggda hyllor

Tapeten går dessvärre inte att spara, ens en bit. Men hyllorna kommer till viss del att återställas, men den ena väggsidan försvann ju med väggen.



 

fel i huvudet?


rivningsk?k?Ibland har jag undrat om det är något fel i huvudet på mig, som ger mig in i såna här projekt. Är jag blind, naiv och har svårt att se verkligheten? Ändå är jag ju fullt medveten om hur mycket jobb det är. Det är ju inte första gången. Och aldrig förr har jag haft sån erfarenhet med mig i bagaget, eller ekonomiska resurser heller för den delen. Inte heller var det ett impulsköp. Jag vet att jag vill bo i hus, ha tillgång till en liten trädgård, ha nåt att pula med. Jag vet ju också att jag kommer att behöva ett extra rum snart. Jag hade bestämt mig för att slå till om jag, som genom ett mirakel skulle stöta på rätt objekt. Så när jag tittar på det så, så blir jag lugn och inser att... nej, jag har nog inget fel i huvudet - jag vet vad jag vill och ser till att få det så.








Och det här med renoveringsprojekt... I morse när jag klev in i den muggiga duchen i den ruggiga källaren...ja ni som varit där vet hur det ser ut, och ingen av er kan väl tro att man kan trivas i detta. Men det skruvade är att jag gillar min källare. Inte så att jag inte kommer att dränera och fixa till ytskikten - naturligtvis vill jag göra den mer inbjudande. Men det är inte alls så att det tar emot att gå ner där, nej jag trivs faktiskt. Grejen är att jag är inte säker på att jag skulle känna mig hemma i ett hus som redan var färdigt. Det är något speciellt detta med att huset förvandlas under min hand och verkligen blir mitt (och då räcker det inte med ommålning).
toa i k?llaren

köket ska ut...

rivning1

13 januari, mindre än ett dygn efter överlämnandet var ingenting sig likt...

taket ner


En full styrka utrustade med kofötter och munskydd gick lös på mitt kök. På väggarna satt skivor med "låtsaspanel" och taket var sänkt. Allt åkte ut genom fönstret. 


Sen kom frågan, hur gör vi med väggen?
 
ner med v?ggen


Tja, vad ska man med onödiga väggar till...? Och vilket lyft det blev ...

h?l i v?ggen



Innan kvällen låg köket med innertak och väggar i trädgården. I huset var allt täckt av ett dammlager. Den undermåliga städningen var det för sent att klaga på. Men gud vad skönt det kändes att göra det till mitt, liksom inta huset.

Och vad kul det var att involvera mina vänner i projektet. Tusen TACK, alla ni änglar som hjälpt och stöttat mig i detta så här långt!
 
fikapaus

köket - som det såg ut

12 januari 12.30. Gubben har gått och det är jag som är kvar - i MITT hus. tjohoo!!!

k?ket f?

Men det där köket sätter jag inte min mat i..... :-(
det ska ut - i morron!

min borg...

 
  

huset

Ok, här är det! Och märk, solen skiner - det gör den alltid! ;-)

nu börjar det likna något

Har jag lyckats är bloggen vackert rosa nu - som en kontrast till mitt nästan färglösa hem.
Pappsen moterar kök idag. dags att åka hem och inspektera.

Från början...

Egentligen började det den 1 okt -06. Det var då jag tittade på huset första gången. Egentligen hade jag gett upp hoppet om att jag skulle ha råd att köpa ett eget hus efter mindre framgångsrika budgivningar under våren. Så jag hade helt enkelt slutat leta.

Men så var det en sån där dag på jobbet när jag var slut i huvudet, förmodligen efter nåt möte, som jag gick in på hemnet bara av ren förströelse. Och där fanns det - mitt hus. Till mitt pris. Och den 1 oktober var det visning. Fem dagar senare var kontraktet skrivet och huset "mitt".
Direkt efter att vi skrivit kastade jag mig iväg till Linköping för att vara med på en fyra dagars tyst retreat. Eftersom jag kom iväg för sent pga kontraktskrivningen, fick jag köra ikapp mig själv, blev 2400 kr fattigare... Men vaddå! Jag hade ju köpt ett hus. Det var rätt dag att få böter. Inget kunde ta ner mig den dagen.

bloggen om mitt husprojekt

Ok, en riktig rookie på detta med bloggande. Men nån gång ska man börja. Får väl fixa till designen så småningom.

Det ska i alla fall handla om mitt stora husprojekt, som nu har varat i drygt två månader. Så det blir lite nutid och lite "historia" blandat. Hade velat börja med bloggen direkt, men nu gjorde jag inte det...

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0