sommarkväll i min trädgård

Det är så varmt ute. Klockan är snart elva och jag kan inte förmå mig att gå in. Så nu har jag en av dessa fanstastiska guldstunder i mitt hus, som gör det värt allt slit.
Mörkret har lägrat sig över trädgården. Tystnaden har sänkt sig över stan. Bara en och annan bil hörs ibland. Jag sitter på min stentrappa med datorn i knät och bloggar. Kan livet bli bättre? Nej, inte just nu!

image64
Stilla natt...

Ni som är flitiga besökare märker kanske att bloggen går på halvfart. Grejen är att den ju handlar om mitt husprojekt och även detta går på halvfart nu. Jag njuter mest av att ha kommit så pass i ordning och att vara i min trädgård. Så jag sysselsätter mig mest med lite småprojekt här och där, helt efter inspiration, utan krav på att färdigställa direkt. Kökslådorna har nu de flesta fått fronter och jag har packat upp stora delar av köksattiraljerna. Jag har fixat en utlöpare för bevattning (dock lite provisorisk), men nu slipper jag koppla trädgårdsslangen till kökskranen. Syrener till en blivande häck mot gatan är planterade. Jag har också köpt material till ett högre och tätare staket ut mot gatan för att få lite mer avskildhet tills häcken har växt upp, vilket kan ta några år. Det ska jag väl ta tag i nån helg framöver, eller på semestern :-) (det är snart). Den här helgen började jag montera ihop en liten stuga jag köpt i byggsats. Taket kvar. Så visst händer det lite.... Ska försöka bli lite bättre på att dokumentera.

image65
Lång lördagsfrukost i solen.

Nej, nu är det väl ändå dags att gå in och lägga sig. God natt!

ibland har man flyt...

...och den här gången var det min tur.

Totalt slutkörd pratade jag med min älskade lillasyster som beordrade mig att tagga ner. Så jag tog fram en penna och började stryka på min lista över sånt jag behövde få gjort innan jag flyttade in. Kvar blev skorstenen - jag behövde ju värma upp huset och vardagsrumsgolvet - för att jag skulle kunna ställa in möblerna. Sen bestämde jag mig för att anlita en flyttfirma, vilket gav mig "flytthelgen" till att packa.

Nu gällde det bara att få tag på bra folk, som kunde rycka in med kort varsel.

Jag skickade också upp ett rop på hjälp till min barndoms Gud, och kanske var det han som förbarmade sig...

Första flyttfirman jag ringde kunde åta sig flytten på önskat datum exakt två veckor senare till ett överkomligt pris.
Förste golvsliparen jag fått rekommenderad av ett par vänner kunde komma måndagen därpå och lovade att ha det klart innan inflyttning en vecka senare.
Första skorstensrenoverarfirman jag ringde kunde också komma hit och titta på det måndagen därpå. Han förklarade också att de inte skulle behöva riva allt, vilket betydde att jag skulle kunna flytta in även om det inte var klart. Ok, ett orosmoment mindre.

Jag behövde nu "bara" förbereda för golvslipningen. Tömma i vardagsrummet, som blivit verkstad och byggmaterialförråd och gipsa väggarna i köket så jag kunde avtäcka golvet och städa rent.

Måndagen därpå kom förutom golvslpiaren, skorstensrenoveraren för att inspektera skorstenen. Det skulle räcka att de tog hål på ett par ställen för att kunna rensa upp i kanalen, mura upp väggarna på nytt och sen sätta rör. Ca en dags jobb och 17.000 kr (som jag ska försöka få säljaren att betala). Men.....3-4 veckor väntetid.!

dränerad

Två veckor efter att jag tagit över huset var jag fullständigt dränerad på energi.

Under två veckors tid hade jag jobbat både dag och kväll. Den senaste veckan 12-14-timmars pass. Först 5-6 timmar på jobbet utan lunch. Sen hämtade jag mat, åkte till huset och åt sen lunch med pappa. Sen jobbade vi i huset tills vi stupade i säng.

Under samma vecka fick jag dödsdomen för min skorsten och visste inte hur det skulle bli med inflyttningen. Dessutom visste jag att jag nu skulle bli tvungen att processa med säljaren om betalning för detta.

Dagen därpå fick jag ett fantastiskt, glädjande men enormt chockartat besked som vände mitt liv upp och ner. Ni som känner mig vet vad jag menar...

Huset var fortfarande totalt upp och ner. Två helger senare skulle flyttlasset gå. Jag fattade inte hur jag skulle lyckas få ihop det. Samtidigt växte "högarna" med det jag inte hann med på jobbet. Jag var fruktansvärt stressad.
Samtidigt var det den stora ovissheten när det gällde skorstenen och de stora känslorna runt "det andra".
Sen var det ju packning och flytt kvar...

Jag kände mig totalt kraftlös och ville bara lägga mig ner, samtidigt som jag det var en massa saker jag var tvungen att ta tag i plus att jobbet behövde skötas.

Kanske inte så konstigt att jag fortfarande känner mig lite matt.
image42
Köket två veckot före inflyttning.

dansgolv

Nu har föräldrarna åkt hem till Dalarna. Jag har fått fantastisk hjälp. Köket är i princip bruksklart, det är bara spisen som ska installeras. Samtidigt är det slitsamt att ha folk boende hos sig och ägna sig så koncentrerat åt byggprojektet. Nu ska det få vila lite. (Så kanske bloggen hinner ikapp...)

I eftermiddag har jag frossat i att pyssla om mig själv. Gick till frissan efter jobbet, fick en hårkur, inpackning och huvudmassage. Shoppade lite kläder (bäst att passa på innan man ska betala räkningarna - hjälp det är ju dags nu...). Köpte med mig mat och vin hem. Mamma hade städat innan de åkte, så här var undanplockat och fräscht. (När jag fått kläm på husekonomin hoppas jag att jag kommer att ha råd med städhjälp typ varannan vecka. Har en bra tjej på gång som kanske skulle kunna ta det.)


solbl?nkOk...nu har jag testat golvet. Och...mitt läckert svartlutade golv är skitbra att dansa på. Och köket är som gjort för stora matslag (med matlagande gäster). Alltså - ett hus för fest!

Inflyttningsfest blir det helgen efter påsk. Inbjudningar kommer....till en del :-)







Vardagsrumsgolvet före och efter:

vackra tapeter l?ckert svart

fel i huvudet?


rivningsk?k?Ibland har jag undrat om det är något fel i huvudet på mig, som ger mig in i såna här projekt. Är jag blind, naiv och har svårt att se verkligheten? Ändå är jag ju fullt medveten om hur mycket jobb det är. Det är ju inte första gången. Och aldrig förr har jag haft sån erfarenhet med mig i bagaget, eller ekonomiska resurser heller för den delen. Inte heller var det ett impulsköp. Jag vet att jag vill bo i hus, ha tillgång till en liten trädgård, ha nåt att pula med. Jag vet ju också att jag kommer att behöva ett extra rum snart. Jag hade bestämt mig för att slå till om jag, som genom ett mirakel skulle stöta på rätt objekt. Så när jag tittar på det så, så blir jag lugn och inser att... nej, jag har nog inget fel i huvudet - jag vet vad jag vill och ser till att få det så.








Och det här med renoveringsprojekt... I morse när jag klev in i den muggiga duchen i den ruggiga källaren...ja ni som varit där vet hur det ser ut, och ingen av er kan väl tro att man kan trivas i detta. Men det skruvade är att jag gillar min källare. Inte så att jag inte kommer att dränera och fixa till ytskikten - naturligtvis vill jag göra den mer inbjudande. Men det är inte alls så att det tar emot att gå ner där, nej jag trivs faktiskt. Grejen är att jag är inte säker på att jag skulle känna mig hemma i ett hus som redan var färdigt. Det är något speciellt detta med att huset förvandlas under min hand och verkligen blir mitt (och då räcker det inte med ommålning).
toa i k?llaren

RSS 2.0