casamia

... blev det visst, på två år. Sorry!
Ok, har än en gång ambitionen att komma igång. Det är så himla kul att själv följa min dokumentation, vad som hände, hur jag tänkte osv.

...har jag tagit i både renovering och bloggande. Ska väl försöka komma igång med det senare igen. Renoveringen ligger lite nere för närvarande. Här är tillräckligt ok för att bo och trivas. Men en del har hänt sen jag fick fasaden putsad och det tänkte jag försöka dokumentera. Det handlar kanske mer om små detaljer för att få livet att funka, men också en del planerat som blivit klart.

Jag har varit så ofokuserad på huset det senaste halvåret. Förälskelsen liksom dog när jag blev mamma och fick en liten gullklimp att förälska mig i. Men nu börjar jag landa i vardagen och även om inte husförälskelsen återuppstått vill jag fullfölja min ambition att dokumentera renoveringsprocessen.

Så ni som glömt bort mig......jag kommer synas lite då och då från och med nu.

...blev det till slut.
När jag fått tag på bra hantverkare, kändes det inte som att det var något att tveka på längre. Jag bestämde mig för att putsa huset. Jag hade ju funderat på hur jag skulle kunna göra med teglet för att behålla det synligt. Men eftersom det är byggt för att vara putsat, så verkade det vara ganska svårt. Och det är ju väldigt fint med putsat hus också. Plus att det stämmer bättre med husets ursprungliga utseende.

Det var tur att jag hann utnyttja min trädgård så mycket under vår och försommar, för sen har den varit invaderad...



Resultatet blev riktigt bra. Men jag måste medge att första veckan efter att det var färdigputsat, kändes det väldigt främmande, som att det inte var mitt hus längre. Det var helt enkelt inte samma hus som jag blev förälskad i. Men så en kväll när jag tänt ljus i fönstren och tittade på det utifrån gatan, så "klack det till" och det kändes ända in i hjärtat hur fint det var, .....och att detta fina hus var mitt :-).
Och även om jag nu tycker att det sved ordentligt på renoveringskontot, så har det absolut höjt värdet på huset (den dag jag säljer det alltså...). Alla grannar är mäktigt imponerade över förvandlingen. Huset har ju stått oputsat sedan 89-90 nån gång, alltså 17 år..... Även en massa folk, som förmodligen bor i området, men som jag inte vet vilka de är, kommenterar hur fint det har blivit. Sen är det målning kvar förstås. Den kommer jag att vänta med till våren, så hinner jag fundera på vilken färg jag vill ha. I år blir det inga fler stora projekt!

...att visa resultatet av semesterprojektet - nytt staket. Jag började ju min första semesterdag med att ta bort det gamla staketet och ta upp grindstolparna (se tidigare inlägg). Så här blev resultatet:


Pilstaket ut mot gatan.


Spaljéer runt bilplatsen.

...har jag återtagit mitt hus, som under veckor varit invaderat av verktyg, bråte, byggdamm och villiga medhjälpare. Varken toalett eller sovrum är klart, visserligen, men nu är det smutsigaste jobbet förbi. Dessutom stod jag inte ut en dag till med att snubbla över vertyg, ständigt sätta dammiga fotspår på mitt svarta golv som ett tydligt tecken på dammet som ligger överallt, att behöva ha med mig en våt handduk upp till sovrummet för att torka av fötterna innan jag kryper ner i sängen....
Byggdammet tar naturligtvis tid att bli av med. Men nu har jag i alla fall röjt undan så att jag kunnat komma åt och städa överallt. Och när jag ändå börjat röja fick jag ork att ta tag även i de högar av tidningar och reklam blandat med övrig post, som har en tendens att växa ohejdat på kort tid. När min nuvarande prenummerationsperiod på tidningen går ut, ska jag nog ta en paus. Kanske skaffa nån tidning man kan ha söndagsprenummeration på.
I gårkväll monterade jag också avlastningsbänken jag köpt till köket och lyckades fixa plats till micron i den. Så äntligen frigjordes cafébordet i köket, så nu kan jag äta frukost där :-). (bild kommer)

Jag känner mig så enormt befriad. Kan äntligen andas i mitt hem igen.

...är alltså på gång samtidigt.

Köket är nu kaklat och det sista fogades idag.



Så det är lite överdrivet att säga att jag bor på ett rum och kök. Även köket är delvis en byggarbetsplats. Eller var i alla fall. Nu är kaklingen alltså klar. Men jag valde att städa vardagsrummet. Köket får vänta till i morgon.

Har just bäddat på soffan.

Jag har ju min väninnas tonårige son som jobbar i huset på dagarna. Nu har han börjat måla. Och han är duktig, och pigg på att jobba. Så i går morse stuvade jag ihop sängar o möbler i ena änden av sovrummet så att han skulle kunna måla även den tråkiga allmogepanelen som klär ena gavelväggen. Jag får ägna kvällarna att plocka fram nya jobb åt honom och ibland skaffa nytt material.

Så nu är båda sovrummen byggarbetsplats + hallen som är förarbetsplats till toaletten som är ett av de pågående byggprojekten. När man ändå håller på.... Så nu bor jag alltså på ett rum och kök och sover på soffan. Men det är nästan lite mysigt.



Grejen var den att jag var på konferens och sov borta igår natt och tänkte passa på att få sovrumspanelen målad under tiden. Det är bara det att jag tycker den behöver målas ett varv till. Och då får jag sova här - på soffan. Och det blir verkligen ett lyft för sovrummet.

Det är kanske inte så konstigt att jag tycker det känns mysigt i min nybäddade soffa. För bara ett par dagar sedan var mitt vardagsrum inte så roligt att vara i. Ikväll har jag städat undan byggdammet. Tagit rummet i besittning igen. Som utbyte mot att sovrummet lämnats till byggjobb...

Nu har jag kompletterat några av de tidigare inläggen med bilder. Så lång bak som 29 april.....

Skrev jag att husförvandlingen går på halvfart? Tja, det var nog bara en tillfällig paus. Nu är det utsidan som ska få genomgå en fullständig förvandling. I morgon kommer det två killar och bygger staket. Jag började med detta min första semesterdag och plockade upp staketstolpar med stora betongklumpar. Halva gatan engagerade sig för att få upp den värsta klumpen. Sen skulle jag slå ner såna där stolpskor med "spjut" till den nya staketstolparna. Det blev inte så där himla bra :-(


Den var inte att leka med...


Äntligen uppe!

Bestämde mig för att detta är ett sånt där arbete, som jag faktiskt får lov att köpa in. Jag kan ju inte göra allt själv och inte heller lägga allt jag inte klarar på pappa eller min pärla till vän, som redan hjälpt mig med alltför mycket.

Sagt och gjort: jaga tag i bra hantverkare! Kanske har jag nu haft tur, det vet jag ju inte förrän jobbet är klart. Men jag har fått tag i en firma som kan fixa både staketet, men även putsning av fasade och dränering runt huset. Och detta till en, jag vill inte säga rimlig kostnad, för det är en hiskelig massa pengar. Men ändå till ok pris. Så nu när jag hade dem på bettet, så bestämde jag mig för att slå till. Så nu börjar de med att putsa fasaden på måndag. Jag får lite susning i magen, för det går plötsligt lite för fort. Speciellt med fasaden, att jag plötsligt bestämde mig för att nu får jag helt enkelt bestämma mig för hur jag ska ha det. och det handlar om så mycket pengar. Men jag ser inte heller något riktigt alternativ...... Det behöver ju göras. Och det blir inte billigare för att jag väntar. Det är i såna här lägen det hade varit skönt att dela besluten med någon, dela ansvaret om det går åt pipan. Men sen finns det ju andra lägen när det är väldigt skönt att få fatta besluten själv och slippa kompromissa. Det finns fram- och baksida med allt.

Det är så varmt ute. Klockan är snart elva och jag kan inte förmå mig att gå in. Så nu har jag en av dessa fanstastiska guldstunder i mitt hus, som gör det värt allt slit.
Mörkret har lägrat sig över trädgården. Tystnaden har sänkt sig över stan. Bara en och annan bil hörs ibland. Jag sitter på min stentrappa med datorn i knät och bloggar. Kan livet bli bättre? Nej, inte just nu!


Stilla natt...

Ni som är flitiga besökare märker kanske att bloggen går på halvfart. Grejen är att den ju handlar om mitt husprojekt och även detta går på halvfart nu. Jag njuter mest av att ha kommit så pass i ordning och att vara i min trädgård. Så jag sysselsätter mig mest med lite småprojekt här och där, helt efter inspiration, utan krav på att färdigställa direkt. Kökslådorna har nu de flesta fått fronter och jag har packat upp stora delar av köksattiraljerna. Jag har fixat en utlöpare för bevattning (dock lite provisorisk), men nu slipper jag koppla trädgårdsslangen till kökskranen. Syrener till en blivande häck mot gatan är planterade. Jag har också köpt material till ett högre och tätare staket ut mot gatan för att få lite mer avskildhet tills häcken har växt upp, vilket kan ta några år. Det ska jag väl ta tag i nån helg framöver, eller på semestern :-) (det är snart). Den här helgen började jag montera ihop en liten stuga jag köpt i byggsats. Taket kvar. Så visst händer det lite.... Ska försöka bli lite bättre på att dokumentera.


Lång lördagsfrukost i solen.

Nej, nu är det väl ändå dags att gå in och lägga sig. God natt!

man måste ju variera sig. Och så passade det så bra till trädinlägget eftersom jag inte hade någon bild...
Fast nu har den kommit - trädbilden. Se föregående inlägg.

En snäll kompis har tillbringat två av sina semesterdagar denna vecka med att fälla träd på mina torpägor.


Två björkar och ett obestämbart träd bör ha nått marken vid det här laget. Det bör ge en bra omgång med fin ved. Så då är det bara kaminen som saknas. (Ni som har följt bloggen minns kanske att jag fick vidgjort en rökgång i skorstenen just för en kamin i vardagsrummet.) Men den är på gång.

Jag väljer mellan två, en Dovre 250 CBS och en Scandia 6304 . Båda är gjutjärnskaminer, av modell minsta möjliga med glaslucka.
Det finns ju fantastiska pjäser med glas på alla möjliga håll. Snygga på reklambilderna, men det är ju i de där stora fina husen med stora öppna ytor och takhöjd upp i nock. I verkligheten är det, som sagt ganska ordentligt stora pjäser, som dessutom är i plåt. Dels skulle de dominera rummet totalt (förmodligen skulle det även bli FÖR varmt), och så är ju en kamin, i mitt "förr använde man gedigna material"-huvud gjord av gjutjärn. Plåt är för mig, mina föräldrars 80-talskasetter som ersatte 60-70-talets öppna spis. (Grillkvällarna framför öppna spisen i 60-talshusets gillestuga dog i och med att vi 1980 flyttade till ett, i och för sig, riktigt häftigt etagehus. Men i gillestugan med sin plåtkamin, där var det aldrig någon som trivdes.) Dessutom är de där enorma pjäserna dyra som attan. Och jag har ju redan lagt drygt 10.000 på själva skorstenen.

Han har byggt några fina hus min pappa. Så jag har att brås på. Men han bygger nytt och jag renoverar gammalt, liksom min syster. Om något av våra barn tar över byggenen, så blir det väl nybyggen i nästa generation - om de har råd.... det var ett annat läge för våra föräldrar.

...kammade jag hem igår (om det nu är negativt eller bara något man får acceptera...hm?), när jag köpte mitt livs första slangvagn. Alltså en sån där man rullar upp trädgårdsslangen på. Känns väldigt villaaktigt. Man kan nästan tro att jag är villaägare, vilket fortfarande känns väldigt främmande. Men det är lite svårt att komma undan det begreppet nu. Annat var det när jag hade köpt ett hus på Österlen. Då kunde man hålla fast vid att det inte var någon "villa" utan helt enkelt "ett hus på landet". Ännu lättare var det att komma undan med torpet utan rinnande vatten och avlopp. Det skulle ingen ens försöka kalla villa. Fast sen hade vi ju den där 60-talsvillan ett tag....
Nu äger jag alltså mitt fjärde hus, men har för första gången köpt en slangvagn. Väldigt praktiskt får man ju säga. Nu ska jag "bara" fixa en bättre anslutning så att jag slipper koppla slangen på kökskranen.

...är installerad provisoriskt och nu kör jag den för första gången. Det var i onsdags kväll, när jag egentligen skulle deklarera, som jag började koppla in diskmaskinen istället. Sen fick jag ju lov att ta tag i deklarationen i alla fall. Men ikväll har jag tömt diskhon och det känns väldigt gott.
Får kanske ork att montera klart kökslådorna snart om jag nu kan få undan disken och slipper ha den stående i hon.

...gör jag nu. Så det händer inte så mycket nytt på renoveringsfronten. Men det funkar nu, jag lever bra här, har t o m mindre fester om gästerna tar med maten eller man kan grilla (det mesta av "köket" ligger fortfarande i flyttlådor).


Härifrån bloggar jag för det mesta, med dator i knät i soffan.